Skyfall

Nyss skare och vitt och nu borta. Stekande sol och ingen skola att gå till. Jag satt i köket och läste dödsannonserna när far kom upp från pannrummet, svullen och grå i ansiktet fast det var mitt på dagen. Mamma tog ett steg tillbaka och synade den sista rutan med en belåten nickning.
Som en annan människa, hade hon sagt.
”Jag vill bada!” strålade Göran och flög upp från stolen och slog armarna om mamma.
”Det skulle inte skada med ett skyfall till veckan”, sa far och kastade ett öga upp mot den klarblå himlen.
Plötsligt, som om någon hade pekat och sagt att där och där, kom ett helt meståg svepande inifrån skogen. Jag kunde se draken framför mig, hur den svävade majestätiskt bland stackmoln och luftplankton, gled fram på utspända vingar och blev föremål för tornseglarnas beundran.
Där är far, tänkte jag.
Så kom regnvädren till slut.
Som om någon hade ropat till mig i sömnen.

Källa: Bannerhed, Tomas (2011): Korparna.
Metod: Första meningen i alla bokens kapitel, men inte i kronologisk ordning.