Kategoriarkiv: Mässfeber (följetång)

Mässfeber (följetong)

Avsnitt 4: Torsdag 22 september, klockan 10.29

”Vafan säger du? Är wrapsen också gratis? Hur många som helst?”

Mannen som är författare och nyss har romandebuterat kan knappt tro att det är sant. Han befinner sig i en lounge, till vilken han fått tillgång eftersom han har en lila namnbricka på skjortbröstet, en sådan som man får om man ska hålla seminarium under mässan.
Kvinnan bakom pulpeten vid ingången ler mot honom.
”Välkommen!” säger hon. ”Det är bara att ta för sig.”
Mannen som är författare hämtar kaffe och vatten, tar en fralla och en kanelbulle, sätter sig i en rund vit fåtölj vid ett runt vitt bord, tar en klunk kaffe, ser sig omkring i lokalen.
I en likadan fåtölj en bit därifrån sitter Björn Ranelid med sitt blonda svall.
Vid buffén står Ebba Witt Brattström och tvekar mellan chokladboll och muffin.
Gustav Fridolin går fram och tillbaka, ivrigt gestikulerande med en telefon tryckt mot ena örat.
Mannen som nyss debuterat ler för sig själv, skakar på huvudet. Med en overklighetskänsla i kroppen tar han ett bett av frallan.

Mannen som är författare gick upp tidigt. Han drack kaffe och valde med hjälp av sin sambo mellan de nyinköpta kläderna, bestämde sig till slut för ett par byxor som kanske är mörkröda (”Jag tycker nog att de är mer lila, men visst, de är väl kanske röda, jättefina är de, jojo, haha, det klart att du kan ha lila byxor, det har alla nu vet du.”), en ljusblå skjorta och ljusbruna skinnskor.
Han hämtade sina visitkort på tryckeriet (ingen bild, bara svart och vitt, minimalistiska, sobra, nej, inte tråkiga och intetsägande) och begav sig sedan till Bokmässan.
Han gick runt ett tag, försökte orientera sig bland montrar och scener, rulltrappor och långa gångar. Det gick inte så bra, men som tur är finns det kartor och hjälpsamma människor och väktare som upplyser en om att det inte går för sig att forcera branddörrar hur som helst oavsett vilken färg man har på sin namnbricka.

Mannen som är författare lämnar (motvilligt, det måste erkännas) loungen.
Han ska gå vilse igen men så småningom hitta till Förlagets mycket fina monter, där han ska signera sin debutroman under mässan.
Han ska träffa sin skrivarpartner och de ska prata och prata och äta nudlar på plasttallrik för 95 spänn.
Han ska lyssna på en författare som släppt en bok som heter Eländet och han ska tänka att den verkar väldigt intressant och något helt annat än den feelgood-roman han själv har skrivit.
Senare på eftermiddagen ska han lyckas hitta tillbaka till Förlagets monter, där det är vinmingel med en massa trevliga människor. Han ska knyta kontakter, byta visitkort, träffa gamla bekanta och skaffa nya bekantskaper.
Han ska lämna Svenska mässan glad och uppfylld, trött och intrycksöverhettad.
Han ska träffa sin sambo och gå på en restaurang och äta en äcklig hamburgare och dricka en god IPA.
Han ska komma hem vid tio, borsta tänderna, lägga sig i sängen och genast somna.

Nästa dag ska bokmässan fortsätta.

PS.
En uppmärksam läsare berömt mig för att det i förra blogginlägget inte fanns ett enda stavfel.
(Visst, ett par syftningsfel fanns där väl, och grammatiken lämnade ju visserligen en del övrigt att önska, men ändå, bra jobbat, det börjar likna nåt och så vidare.)
Tack för det!

Share