En man som är författare sitter i en läsesal på Kurs- och tidningsbiblioteket.
Han skruvar locket av sin termos, häller upp, tar en slurk, gnuggar sig i ögonen.
Han fick inte så mycket sömn under natten.
Mannen som är författare har inte haft tid att arbeta på ett kvartal.
Viktigare saker har hänt.
Nu arbetar han igen.
Han håller skrivarkurser och planerar för framtida.
Han skriver.
Han bloggar till och med en aning.
Han tar upp omarbetningen av ett manus som fått vila ett halvår och han blir glad.
Energin är tillbaka och han tror på det igen.
Ibland är det bra med en paus.
Oftast.
Mannen som är författare dricker ur kaffemuggen och fyller på med varmt.
Om en timme och fyrtio minuter ska han stänga av datorn och packa ryggsäcken.
Han ska lämna biblioteket och vandra hemåt genom ett nysnöat Göteborg.
Genom Haga ska han vandra och genom Linnéstan.
Över Stigberget ska han skynda.
I Majorna ska han ta ut stegen.
Han ska se sitt landshövdingehus med ljusstake i fönstret.
Han ska le och bli varm i vinterkvällen och ta trapporna i ett språng.
För därhemma väntar en alldeles ny liten person som han inte har träffat på hela dagen.