Facebook påminner mig ibland. Om vänskapsband och gamla minnen.
Facebook bryr sig om mig.
Jo, de säger så. Precis så: ”Johan, vi bryr oss om dig!”
Det är fint.
Oftast är de vänliga, mjuka och blida i tonen, kärleksfulla.
Okej, kanske inte kärleksfulla. Men ändå.
Ibland, kanske när situationen så kräver, kan Facebook ställa krav, sätta ner foten, uppmana mig att agera, dra mitt strå till stacken. Idag meddelade de att alla de som gillar mig inte har hört något från mig på nästan tre månader.
Tre månader!
Det är under all kritik, oacceptabelt, upprörande, anstötligt.
Okej, kanske inte anstötligt. Men ändå.
Klart att jag ska skriva ett blogginlägg.
Självklart!
Tack, Facebook!

Jag tar händerna från tangentbordet, lutar hakan i dem, tar ett andetag, ser mig omkring, funderar.
Vad ska jag skriva om?
Jag har inte bloggat på nästan tre månader, så något borde jag rimligen kunna komma på.

Jag skulle kunna skriva om sommaren som varit.
Om soluppgångar och solnedgångar, sena frukostar och tidiga middagar.
Om att bada i havet och att låta bli.
Bara fötter skulle jag kunna skriva om.
Lila syrener och färska munsbitspotatisar.
Nätter då det aldrig vill bli mörkt.

Jag skulle kunna skriva om slipade klipphällar.
Om årets glassnyheter och självplockade jordgubbar.
Om en iskall öl i kvällssolen på en brygga.
Vildhallon skulle jag kunna skriva om.
Harsyra och förgätmigej.
Solpilar från ett nygrönt lövtak.

Jag skulle kunna skriva om soltimmar.
Om växlande molnighet med lokala skurar.
Om gräset på andra sidan.
Kontaktsökande getingar skulle jag kunna skriva om.
Sandiga knäveck och blöta tältdukar.
Myggfläckar på en vit vägg.

Jag skulle kunna skriva om vägar och båtar.
Om Solö brygga och Yngsjö havsbad.
Om kvällsdopp i en Halländsk insjö.
Åland skulle jag kunna skriva om.
Mariebad och Eckerö kanotuthyrning.
Grillkvällar i en röd stuga.

Jag skulle kunna skriva om att sitta många vid ett bord.
Om grillande föräldrar och en bror på långväga besök.
Om att få stryk i Skitgubbe av en brorson.
Kön till Helix skulle jag kunna skriva om.
En helg i ett hus fullt av vänner.
Sex stora och en liten.

Jag skulle kunna skriva om sådant som tar slut.
Om nostalgi och nystart.
Om den soliga friskheten en niogradig morgon.
Skaviga långbyxor skulle jag kunna skriva om.
Kvällslampor och en stängd balkongdörr.
Löv på en cykelbana.

Allt detta skulle jag kunna skriva om.
Allt detta och lite till.