Svart på vitt.
Tecken sammansatta till ord, sammansatta till fraser, meningar, stycken, kapitel.
Det är allt.
Tills jag läser texten.
I mötet får den liv.
I brytningspunkten uppstår mening.
I mig som läsare vecklar berättelsen ut sig.

Bilder får liv och form, blir miljöer.
Egenheter blir egenskaper, blir karaktärer.
Handlingar blir skeenden, blir scener.
I mig som författare finns idéer, fröer, viljor.
Som blir till berättelse.
Genom texten.

Texten är bryggan.
Mellan författarens berättelse och läsarens.
Mellan min berättelse och din.
Kanske är de mycket lika varandra.
Kanske inte.
Det beror mina ritningar, mitt hantverk och min arbetsglädje.
Det beror på bryggans trä, pålar, bultar.
Det beror på om du lägger till med segelbåt eller eka.
Om du tvingas iland.
Eller kommer simmandes, räddas med livboj.

Texten är bryggan.
Mellan min berättelse och din.
Mellan din berättelse och min.

Författare bygger egna bryggor.
Skrivpedagoger får andra att börja bygga, ger dem verktyg.
Lektörer testar bryggors bärighet, bistår i omkonstruktion och renovering.
Läsare tar ett steg i taget.
Med bara fötter mot flisigt trä.
Tills bryggan tar slut.

Allt detta får jag göra.
För det är jag mycket tacksam.