GIRL POWER VID SISTA VATTENGRAVEN

1.
I tennishallen i Malmö
ryckte jag till mig
Crime City Rollers
randiga knästrumpor.
Nu ser
varje skadeglad
rugbyspelare utan boll
hur jag
får poäng varje gång.

2.
Liv av balettkjolar, neonfärgade skosnören:
rullskridskor till vansinne
roller derby i slow motion
rullskridskorugby i obeveklig repris.
Se spelaren, på hjul
halvt brusten
när Candy Snatchers
motståndare
som kallas ”jammer”
som kallas ”blocker”
hinns upp på upploppet
och förstår
riktig girl power.

Källa 1: Svensson, Sven-Ove (1977): Folkskygga dikter.
Källa 2: Tidningen Kupé junior.

Metod:
Fredag eftermiddag och jag sitter på tåget Mellan Lund och Göteborg.
Tyst avdelning, alltid tyst avdelning.
Jag hämtar kaffe, slår på datorn, öppnar ett word-dokument.
En telefon ringer.
Jag vänder mig om, rynkar ögonbryn men säger inget.
Jag tittar på klockan: 14:52.
Tåget framme om 28 minuter.
Jag rotar i väskan efter en bok.
En halv gul sol?
Nej.
Bröderna Grimms sagor.
Nja.
Min kalender?
Nej.
Nej!
Folkskygga dikter?
Ja.
Ja!
Jag ser mig omkring tittar i stolsfickan framför mig.
Heter det stolsfickan?
Det där facket som består av ett stormaskigt nät.
Vad heter det egentligen?
Jag rotar.
Kupé?
Nej.
Kupé Junior?
Nja.
Tomt i stolsfickan.
14.58 – tåget framme om 22 minuter.
Kupé Junior?
Okej, visst varför inte?
Jag tittar på framsidan.
SJ-loggan.
Man får gärna ta med den hem.
Tidningen alltså.
Marcus och Martinus hade aldrig klarat sig utan fansen.
”Så funkar kärlek (vi vet!)”
Vem vet?
SJ?
”Häng med på Roller Derby”
Roller derby?
Visst, varför inte, jag hänger med.
15.03 – tåget framme om 17 minuter.
Jag slår upp tidningen.
Mittuppslaget.
Blått, rosa, lila, gult.
Hjälmar, rullskridskor, knäskydd, armbågsskydd.
Jag läser, skriver av ineldningen.

GIRL POWER PÅ HJUL.
Det är riktig girl power i tennishallen i Malmö. Crime City Rollers juniorer Candy Snatchers ser ut som tuffa rugbyspelare, fast med balettkjolar, randiga knästrumpor, rullskridskor och neonfärgade skosnören.
De är här för att spela roller derby. Det liknar rullskridskorugby, fast utan boll. Man tävlar i två lag och spelaren som kallas ”jammer” får poäng varje gång hon kör förbi sina motståndare – som kallas ”blocker”.

15.07 – tåget framme om 13 minuter.
Jag slår upp boken.
Folkskygga dikter av Sven-Ove Svensson, min vän från Värmland.
Eller nä, vän kanske är att ta i, jag har ju aldrig ens träffat honom.
Men boken, den känner jag, den är min vän.
Jag blundar, slår upp boken, sätter ner fingret på en dikt.
Jag skriver av diktens första två strofer.

LÖPARE
1.
Vid sista vattengraven
ryckte jag till mig
ledningen
Nu ser
varje skadeglad
TV-tittare i Europa
hur jag tappar den
2.
Liv av träning, uppladdning
drivs till vansinne
i slow motion
i obeveklig repris
Se blicken, halvt brusten
i rutan
när bilden av mig
hinns upp på upploppet
och förstår.

15.10 – tåget framme om 10 minuter.
Jag tittar på texterna på skärmen.
En folkskygg dikt.
Inledningen till en artikel om roller derby.
Två texter som ska bli en.
Jag klipper ut ord, fraser, meningar.
Jag klistrar in, möblerar om.
15.15 – tåget framme om 5 minuter.
Skärmen blir blå.
ETT PROBLEM HAR UPPSTÅTT OCH DATORN MÅSTE STARTAS OM.
: (
Skärmen blir gul, blå igen.
15.18 – tåget framme om 2 minuter.
Windowsbakgrund och jag loggar in.
Dokumentet borta.
Jag startar Word, återskapar dokumentet, sparar det, stänger av datorn, går av tåget sist av alla.
Jag tar vagnen hem.
Jag tar helg.
Måndag morgon och jag kommer till kontoret, öppnar dokumentet, tittar på texten.
Jag klipper, klistrar, ångrar mig, gör om.
Jag trycker på mellanslag, enter, sätter punkt, ångrar mig, sätter punkt.
Jag startar webläsaren, går in på bloggen, copypastar in texten, kategoriserar, förhandsgranskar och trycker på ”Publicera”.