Avsnitt 7: Måndag 26 september
”Jag ligger kvar här, vi kan väl äta mackor bara, jag vill bara läsa min bok.”
Mannen som är författare och nyss har romandebuterat levererar kortfattade svar på sambons frågor om huruvida han har tänkt gå ur sängen, vad de ska äta till middag och ifall han vill hitta på något under kvällen.
Han återgår till boken, som är Jonas Hassen Khemiris Montecore, en mycket bra bok, en briljant bok rent av, en bok som Mannen som nyss har romandebuterat uppskattar oändligt mycket.
Fem minuter senare somnar han. Igen. Vaknar fyrtiofem minuter senare. Med ett ryck som inte är något egentligt ryck utan bara något man säger, en metafor, en yttre gestaltning av ett inre skeende.
Sålunda skulle han kanske ha resonerat en annan dag. Men inte idag. Idag resonerar han inte alls.
Mannen som är författare är klädd i trasiga mysbyxor och en urtvättad lila t-shirt som gör reklam för ett motionslopp för bloddonatorer. Inga strumpor har han på sig, än mindre skor. Han ligger i sin säng, täcket vid hakan, boken på magen. Han är trött, utmattad, mosig, urblåst i skallen, folkskygg, ljudöverkänslig.
Han behöver vila, kanske är han sjuk. Han har drabbats av mässlingen, mässelfeber, postmässligt utmattningssyndrom.
Samtidigt en ledsamhet, en känsla av tomhet, nostalgi. Lite som det kan kännas när man kommer hem från en resa.
Bokmässan är slut och mannen som är författare och nyss har romandebuterat har lämnat lämnat bubblan och återvänt till vardagen, till glömskan.
Om ett år är det bokmässa igen.
PS. Kanske har någon uppmärksam läsare tänkt eller till och med försökt påpeka något angående föregående inlägg. Mannen som är författare är ovetande härom, eftersom både hans telefon och hans dator slutat att fungera.
